4 September 2012

Tranöy hamn, här ligger vi sedan Söndag morgon, vi ankom efter en underbar ”ride” från Harstad, Kjellsundet motoriserades och det blev motor även över Ofotfjorden. Men innan vi kom till Lödingen så ringde det i telefonen - ja långt tidigare norr om Kjellsundsbron. Hej det är Berthold, var är ni, kom det ur telefonen ! Vi kom fram till att vår kompis som vi hoppats träffa någonstans runt Svalbards kuster nu låg 4 sjömil bakom oss. I höjd med Evenskjer så var han ikapp, vi saluterade och gjorde bugningar - vilken känsla. Vi bestämde att gå tillsammans till Tranöy - ja vi orkade inte hålla samma fart men kursen var stabilt densamma - ut i Ofotfjorden i kompakt mörker. Detta var mörker premiär för oss, som tur var fick hjälp att hitta rätt i den trånga inseglingen till Tranöy. Vilken dag vi har haft från härliga Harstad till Tranöy.

 

5 – 9 September

Tranöy blev lite segt efter 3 dagar, vi gick ut trots lite wildstyle ute vid Tranöy fyr. Lågtrycket var därute, YR sade "höstens första storm" men nu verkade det relativt lugt. Vi hade oxå fixat med vår kära Albin än en gång och nu skulle problemet vara avhjälpt. Vi kastar loss, passerar första skäret efter några minuters gång och dyning som börjar häva oss rejält, vad händer, jo "over and out" med Albin som fått för mycket luft i strupen, upp med seglen och ut imot fritt vatten i Ofotfjorden. Allt gick, trots en svettig start, mycket bra, vi seglade mot Bogen och rundade Lundöya när kuling träffade oss mitt i näsan – blött så det förslog – riktigt regn – inte Svalbard regn som man inte blir blöt av. För första gången kom sydvästen fram – Pia hukade bakom C-Map och hjälpte till med inseglingen. Väl i hamn kom Karl-Otto och hjälpte oss med att hitta plats på nocken av en brygga – sedan låste han upp klubbhuset för duchmöjlighet och sedan bjöd han biltur på Engelöya – fast det vare dagen efter. Vi stannade två nätter för det var så bra där i Bogen. Engelöya – ja åter en ny upplevelse av krigets lämningar men enorma kanonfästen a la Big Bertha med en räckvidd på 57 km med en pjäs på 1 ton – man häpnar. Betongjobben som gjordes någon gång tidigt 1940 har inte ens frostsprängt, och stålet – knappt rostigt. Man kan inte annat än beundra tyskarnas ingenjörskonst – resten kan vi lämna därhän. Dagen till ära så fick Albin lite omvård – det försök på läkning som gjordes på Tranöya var misslyckat, nu attackerade jag slangarna till dieselfiltret genom att byta dem till industristandard. Riktiga konkopplingar och slang med pressade kopplingar, efter luftning gick motorn igång som en Singer symaskin – härlig musik kort och gott. Vi avnjöt en kvällssupe ombord på Clary med Karl-Otto som sällskap, dagen efter saluterade vi Bogen med kurs Bodö.

 

 

Vi fick en otroligt bra segling söderut, genom Gröttöyleira men stakar övertallt men bra uppmärkt, min fru Pia är vanligtvis väldigt lugn men då vi kom in mote leden vid Norskott var det skoj att se fru Olsson i”navigationsmodus” upp och ned hit och dit – kikare fram – titta på kortet –stress och press...men kapten höll sig för en gångs skull helt lugn och vi fick en härlig upplevelse där klippor och skär passerades på armslängds avstånd (lite överdrivet).

Berthold signalerade att vi var välkommna så hamnen i Nordsia var nästa angöring – trångt men inga problem. Vilket möte med vår Svalbardkompis – det blev dagarna 3 med fjällturer och middagar ombord och hos vår kompis. Under dagarna hos Berthold blev det både mimring och underhållsarbete, Albin hade ju visat sig fungera perfekt efter slangbytet så nu hoppade jag på ventilerna för en kontroll / justering – detta har inte blivit gjort sedan 2008....

10 September
Idag är det en stor dag - den 10 Sept och Pia fyller år - jag det börjar med skorpor och slutar med gröt nej det blev nog lite bättre. Besök i Bodö med lunch på Peppes, bra var det faktiskt och sedan handlar vi lite snakcs till kvällen, räkor, lax .... och med Berthold på besök blir en en minnesvärd kväll. Pia får ett isbjörnsfoto i present som lyser i guld och brons.

11 September
Fallvinden har träffat Clary under 2 dygn, mest på natten men riktiga tag – fast enligt Berthold så var det bara ”blåbär” – under vintern kan det dra iväg upp mot 50 knop+, vi hade hade bara 30 i kasten. Jag tvekade när det var dags att säga adjö, risken var att vinden skulle tryckta oss ned mot både pir och båtar – efter lite reptrix och med hjälp av fiskebåten som låg vid sidan av mig drog vi oss ut och när fören låg i rätt riktning släpptes sista förtöjning – mot Fugleöya.

Fugleöya var bara helt fantastisk, klockan sju på kvällen, kritvit sand, havet som rullar in och skymmningen faller – då går vi barfota i gräs, sand och vatten och njuter – vilket ställe. Klippväggarna reser sig hundratals meter rakt upp, välunderhållna hus ligger efter bygatan som är gräsbelagd – inga bilar här inte. Ja det hinner bli mörk innan vi sitter i båten och äter middag, då har regnet kommit och vinden har vridit till nordväst liten kuling – tänk – hur mycket tur ska vi ha igentligen – vi kallar det maräng – det ordet har varit ledmotivet under hela resan – så fort det rullar i rätt riktning vilket det i stort altid gör så utropar vi – MARÄNG.

12 September
Maräng fast vinden hjälper oss inte idag - vi hoppas passera polcirkeln - det  för oss. Minnet av när vi vände och styrde söderut finns där - en stakt känsla var det- nu är det skönt att passera polcirklen :-) - vi tänker på våra turer på 80 grader nord och uppskattar värmen, höstens färger och ett vackert och snällt hav. Clary kränger i dyningarna men vi gör stabil fart efter reveljen som var 05:30 - vi har efter mycket fintänkande insett att vi måste segla söderut - om vi ska komma söderut. Det räcker inte att ligga i hamn och ha det förträffligt.