Clary Sailing

måndag 4 augusti 2014

Galicien och Viveiro

Efter denna första erfarenhet med den Galiciska berggrunden som ju gick väldigt bra så tuffade vi in i flodmynningen till Rio Landrove och staden Viveiro. Hamnkaptenen mötte oss på bryggan och vips låg Clary än en gång förtöjd bland trevliga besättningar på fina båtar. Denna gång blev det direkt träff med Jay och Glenda från Australien och Herve och Lus från Brest, ja också närmaste grannen Hugo förstås som seglade en Maxi av nyaste modell.

Cyklarna kom fram och vi tog oss turer till stränder liksom landsbygd. Staden hade Medeltidsfest med helstekta grisar osv, eldar medeltidsmusik och tillhörande klädsel – hmmm vi trivs i Galicien – det är kort sagt helt otroligt J. Orteigra bjuder på keltisk musikfestival osv. Vi stannar nästan för länge men efter 9 dagar av fest ock skoj beslutar vi att knyta loss oss för Capo Ortega med kurs mot La Coruna… eller i alla fall sydväst.

Första ankringen i Galicien - inte så bra :-)

Jay och Glenda - köper båt i Danmark och seglar till Australien - Imponerande

Clary & Co

Laurin 32 (Clary) och Maxi 1100 - 2 svenskor vid bryggan

Viveiro

Full fart i fiskehamnen

Fiskebåtar på rad

Tja, varför inte bada där lokalbefolkningen badar - mitt i hamnen

Medan vi solar och badar så drar man upp en båt på slipen

Domarkommiten i Keltiska musikfestivalen i Orteigra

Tävlande från Skottland

Tävlande från Galicien

:-)

Fantastiskt uppträdande

Regn även här - ganska skönt ibland

Fiskefestival med dans

Biscaya

Vi lämnar Le Palais och Belle Ile och ett perfekt

väder, prognosen ser mycket bra ut och den visar sig stämma rätt bra under vår överseglingen till Galicien och Viveiro. Vi lämnar Le Palias sen eftermiddag och när vi rundar den södra udden på ön växer sjön rätt snabbt. Jag pratar telefon med kompisen i Ö-vik när jag måste avsluta för att reva seglen. Denna vindökning var början på en intressant och snabb segling det första dygnet. Sjön växte till 2-3 m ich vinden låg på 20-30 knop, so no worries – men det blev ändå rätt häftigt frampå småtimmarna när mörkret lade sig och brottsjöar passerade oss med ett fräsande. Clary tog oss fram i 6-7 knop, halvvind och revade segel så lite blött men tryggt och riktigt skoj. Det som förvånande var hur sjön växte trots att det inte blåste mer än det gjorde.

Efter första dygnet lade sig vinden och vi hade en lugn och fin segling hela vägen in till Viviero dit vi ankom efter 2,5 dygn och mitt i svarta natten. Vi lade oss på ankaret bakom en ö, platsen var angiven på sjökortet men när vi vaknade av skramlande och rasslande i ankarkättingen tidigt morgon så förstod vi att vi nog lagt oss lite fel. Usch usch, nära en riktigt brant kust med klipputsprång och stenar, ja inte helt nära men … nära nog. Ankarkättingen drogs i dyningen och rassalde markant mot berggrunden – NEJ upp och lyft ankaret innan det fastnar blev beskedet från kaptenen. Admiralen var inte så pigg på detta utan föredrog sovmorgon men någon måste ju bestämma och denna gång blev det ingen sovmorgon.

Sydspetsen på Belle Ile

Kvällning på Biscaya

Delfinsurf

Bretagne / Benodet - Belle Ile

Dags att bryta sig loss från livet i marinan. Benodet har varit trevligt att uppleva, vi har fått nya vänner i form av Girard och Daniel, två herrar som bor på sina båtar året om och som hjälpt oss med lite inköp samt delat sin tid med oss med en liten appero ibland.

Seglingen från Benodet till Bellei le är cirka 35 nm och vädret är perfekt, Albin tar oss ut på Odet, floden som delar Benodet och Le Marin, och vi tuffar igenom denna vackra stad fylld av båtar och några marinor. Solen visar sig och ute på havet möter en fin öppen vind från NW.

Belle Ile möter oss på eftermiddagen med frisk bris och vi måste vänta på att porten in till marinan öppnar, vi ligger på boj och Pia sköter VHF:en och koordinerar med hamnkontoret. Inseglingen blir spännande, att styra Clary i trånga passager är lite stressbetonat men allt går bra. Redan i slussen in till den inre marinan får vi veta att våra Michel och Brigitte bor i Le Palais, ”huvudstaden” på Belle Ile.

I duschen, efter en dag i Le Palais, där vi sett oss omkring med både cykel och till fots, blir det show – några franska par är där och vi kommer att tänka på Lasse Åbergs Sällskapsresan i Alperna när familjen ska ta foton och pappan vill spara pengar genom att familjen cirkulerar i fotoboxen – JA… Pia och jag kör samma stil i duchen, alltsådelar duch och det blir fullt drag med fransmännen som hänger på vår melodi. Vi skrattar och har oss, allt slutar med att när vi öppnar vår duchkabin har fransoserna byggt en liten ”figur” av våra ryggsäckar, skor och kläder - rätt och slätt skitkul.

Väl tillbaka ombord kommer en av hamnvakterna och säger att Michel sitter och tar en appero på en båt inte långt ifrån oss, vi springer dit och …. Här sitter våra ”nyvunna vänner” från duchen tillsammans med Michel och hans fru Brigitte som vi nu träffar för första gången. Ja vilka är då Michel och Brigitte, jo det är vänner till våra nära vänner i Ö-vik – cirklarna sluts och vi har jättekul. Än en gång är världen inte så stor, vi äter middag och dricker appero tillsammans och allt slutar med att Michel, som är en berömd fotograf, tar bilder av Clary när vi under segel lämnar Le Palais och Belle Ile. Tack så mycket Michel och Brigitte, vi kunde inte ha det bättre än vi hade det i Le Palais J.

Ett resmål som vi nu kan rekommendera är alltså Belle Ile, en ö i Bretagne, kort sagt en otroligt vacker plats på denna jord.

Timja

Daniel

Girard och Pia

Insegling till Le Palais - Belle Ile

Le Palais - inre hamnen

Sara Bernhardts hem på Belle Ile - bidrag starkt till att utveckla turismen på ön

Michel

Brigitte

Pia i Sauzon - Belle Ile

Sauzon

Clary lämnar Belle Ile (photo: Michel Bourdin)

Bosse i telefon, Ulf och Michel abord

lördag 19 juli 2014

Millford Haven (Wales) – Padstow (Cornwall) – Scilly Islands

Så är det äntligen tid för familjeliv, Emelie och Björn kommer och hälsar på och deras resa går via London och buss till Cardiff där vi möter. Men innan vi kommer så långt ska vi utforska Millford Haven som visar sig vara mycket mera än ”bara” en stor industrihamn. Millford Haven är ett stort vattensystem som i den östra delen övergår till ett naturreservat och en flod (River Ledda) som man kan gå upp i även med kölbåt. Vi träffar ett par som håller på att sjösätta sin nya centerbordsbåt, ca 20 fot. Självklart hjälper vi till när det strular för dem, båten sitter fast på kärran, bilen kommer lite väl långt ut i vattnet och vi hjälper dem lyfta loss båten från kärran. Det visar sig att centerbordet var löst och hakade fast i kärran. Det blir en trevlig pratstund och det är otroligt vad mycket man kan få veta av en slump. Båtlivet i Millford Haven och Neyland som är den östligaste marinan i ”Haven” består av en kombination av havet, Haven som ett ”innanhav” och River Leddas och tillhörande våtmarker och dess möjligheter. Naturreservatet har ett rikt fågel och djurliv. Familjen berättar livligt om hur spännande det är att med båten utforska våtmarkerna och campa i ”vildmarken”.

Millford Haven ligger nordvästra hörnet av Bristol Channel och i öster ligger Cardiff, huvudstaden i Wales där ska vi hämta Emelie och Björn. Den stora frågan för oss är om vi ska segla in till Cardiff eller hyra en bil. Vi har fullmåne och tidvattenkoefficienterna slår i taket, drygt 9 meter i Cardiff de kommande dagarna, i tillägg 80 nm enkel väg. Med dessa fakta så beslutade vi att säga ”sorry Howard and Hollywood Maria”, ni har hjälpt oss mycket uppe i Carrick och Ni har talat väldigt varmt om Cardiff men 160 nm utan att komma söderut känns inte inspirerande för oss och i tillägg med en tidvattenström som man måste ha med sig, speciellt sista biten in till Cardiff. Vi träffade Howard och Maria första gången i Belfast harbour 2013 där dom hjälpte oss när vi fick problem med masten, men denna gång följer vi inte deras råd utan Clary får vila upp sig i Millford och vi hämtar Emelie och Björn landvägen.

Oj vad kul när Emelie och Björn kommer med bussen från London, festen har startat och redan dagen efter gör vi Clary färdig för minst 70 nm till Padstow. Fint väder, delfiner i massor och bra segling gör första dygnet till en bra start på båtlivet. Emelie fixar maten ombord men tyvärr sliter Björn lite med sjösjukan men han biter ihop. Padstow är ett äventyr men också to much turist. Äventyren består av tidvattnet och koplett torrläggning utanför hamnens slussar, timing in och ut med andra ord. Staden är mysig men som sagt för mycket turist, vi stannar 2 nätter, Pia och Emelie plockar musslor som vi kokar och efter natt 2 seglar vi mot Lands End och Scilly Islands, planerad rutt 80 nm.

The Scillys välkomnar oss i nattsvarta natten med bra väder, vi passerar svarta klippor mot stjärnhimmelen och visst är det lite spännande, vi kryper in mot St Mary och ankrar där vi tror vi kan ligga. Vi har många båtar runt oss men hittar ingen ledig boj i natten. Vi vaknar av att det bankar i skrovet, hamnkaptenen har ryckt ut och uppmanar oss lägga oss på boj direkt, det är ej tillåtet med ankare och han lyckönskar oss att vi får upp ankaret så det inte fastnat i någon kätting eller liknande som botten tycks vara fylls av. Well, vi sätter igång, yrvakna och trötta och allt går fint – Clary kan man lite på J.

Efter 4 dagar på dessa underbara öar som vi varmt kan rekommendera sätter vi kursen mot Frankrike och Bretagne. Rutten läggs väster on Ile de Oessant, detta berömda område som i stormväder fylls av rykande skum som förstärks av kraftiga tidvattenströmmar runt och grund och fyrar. Men Calle och grabbarna passerade ju området utan att blinka med Vegan Rayola så visst ska vi också fixa detta. Engelska kanalen bjuder på vind upp till 25 knop, halv vind och perfekta förhållanden, vi susar på och har passerar Oessant midnatt efter 18 timmars segling, vinden vrider mot ost så Brest med motsjö och motström lockar ej, kursen sätts på Benodet som vi når kommande dags eftermiddag efter 36 timmars segling.

Emelie och Björn har ni varit ombord i snart 2 veckor och seglat dryga 250 nm och deras semester närmar sig sitt slut. Emelie har fixat mat till oss alla under hela resan och det har varit helt fantastiskt – vilken semester för oss. I Benodet fixas med biljetter till Paris och vidare flyg hem till Götet vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. Att deras resan skulle påverkas av strejker i Paris var ju inte planerat men Empi och Björn fixar det galant. Tack underbara Emelie och Björn att ni var med oss från Millford Haven i Wales till Benodet i Bretagne.