Biscaya

Vi lämnar Le Palais och Belle Ile och ett perfekt

väder, prognosen ser mycket bra ut och den visar sig stämma rätt bra under vår överseglingen till Galicien och Viveiro. Vi lämnar Le Palias sen eftermiddag och när vi rundar den södra udden på ön växer sjön rätt snabbt. Jag pratar telefon med kompisen i Ö-vik när jag måste avsluta för att reva seglen. Denna vindökning var början på en intressant och snabb segling det första dygnet. Sjön växte till 2-3 m ich vinden låg på 20-30 knop, so no worries – men det blev ändå rätt häftigt frampå småtimmarna när mörkret lade sig och brottsjöar passerade oss med ett fräsande. Clary tog oss fram i 6-7 knop, halvvind och revade segel så lite blött men tryggt och riktigt skoj. Det som förvånande var hur sjön växte trots att det inte blåste mer än det gjorde.

Efter första dygnet lade sig vinden och vi hade en lugn och fin segling hela vägen in till Viviero dit vi ankom efter 2,5 dygn och mitt i svarta natten. Vi lade oss på ankaret bakom en ö, platsen var angiven på sjökortet men när vi vaknade av skramlande och rasslande i ankarkättingen tidigt morgon så förstod vi att vi nog lagt oss lite fel. Usch usch, nära en riktigt brant kust med klipputsprång och stenar, ja inte helt nära men … nära nog. Ankarkättingen drogs i dyningen och rassalde markant mot berggrunden – NEJ upp och lyft ankaret innan det fastnar blev beskedet från kaptenen. Admiralen var inte så pigg på detta utan föredrog sovmorgon men någon måste ju bestämma och denna gång blev det ingen sovmorgon.

Sydspetsen på Belle Ile

Kvällning på Biscaya

Delfinsurf