Isle of Man – Holyhead – Millford Haven

Vi ser så här i efterhand att det inte blev så många bilder på denna etapp - det verkar vara så att antalet bilder kan beräknas som funktion av hur vädret men framförallt hur havet varit.

Så var det tid att komma sig söderut, tillbaka till seglingen och livet på havet. Vi lämnar Peel tidigt, det är fortfarande mörkt så vi tänder seglingslanternan och går ut på irländska sjön. I höjd med södra udden på Isle of Man ljusnar det och samtidigt får vi en våldsam strömsjö runt oss, vinde är för svag för att motverka strömmen så vi startar Albin och tuffar oss förbi detta grunda utsatta område som är väl utmärkt på sjökorten vi har men omvägen har vi bedömt allt för lång för att helt undvika detta. Tidvattenströmmarna runt ISle of Man är nästan obegripliga, vi har ju hjälp av nautiska kalendern men men tidvattnets kraft och variation ger stor respekt.

Under seglingen ned via Holyhead till Millford Haven får vi under flera pass känna på detta med tidvatten mot vind. Som tur är har vi nu hunnit bli trygga med vindrodret som fungerar perfekt, detta gör det så mycket enklare att justera segel allt efter de situationer som dyker upp. Sjön kan vara krabb och eländig vid 0 m/s, det kan uppstå vattenväggar helt plötsligt som fungerar som en bautadush” och vi kan åka med tidvattnet i 7-8 knop utan större ansträngning. Ja det är en spännande segling och i mina tankar återvänder jag hela tiden till Magda IV och hennes segling från Benodet till Largs 1998 – hur var det möjligt ?? Med Clary går detta bra, båten är stark och solid, vi känner oss alltid trygg. När vi Lämnar Holyhead har vi av lokala förmågor fått tips hur vi bäst ska runda första utmaningen ”the North Stack” – jodå ”slicka” land skulle vara det bästa – vi provar men trycks upp mot land i en fart jag inte gillar så det fick bli kurs rakt ut från land och då kom strömvågorna – vad skulle vi gjort utan vår Albin ?

Efter the North Stack har vi the South Stack, nu har vinden ökat och vi seglar halv vind från öst – oj oj oj vad bra det går hela dagen blir en seglingsupplevelse ombord fram till vi närmar oss Ramsay Sound!

Vi kommer in mot land efter en hel dags öppen fin segling och inom 10 minuter ökar vinden från trygga 15 knop till hurtiga 30 knop och mycket krabb sjö, det ryker vatten av vågorna och Pia och jag tittar förvånat på varandra – hur gick detta till ?  Vi revar och styr vidare ned mot det bryktade sundet som måste passeras i medström, strömvågorna i södra delen av sundet brukar användas av surfare som ligger och surfar på ”stående surfvågor”. Mitt i sundet ligger dessutom ett grund på 0,5 m som vi inte hade riktigt 100 % koll på men vi fick snabbt koll på det när jag funderade varför det plötsligt var så blankt stilla vatten i ett visst område – snabb kursändring fixade det hela och Albin tar oss genom detta område med sitt trygga tuffande. Väl igenom de sista ”surfvågorna” som vi hade med oss sätter vi seglel för sista etappen in till Millford. Dagen går mot sitt slut och när solen går ned kommer samtidigt regn och sedan åska. Ja kort sagt det blev en del nya erfarenheter på denna sträcka och vi glada när vi ankrade upp i Dale strax väster om Millford Haven med ösregn i nacken och himlen upplyst av blixtar.

Vår 3:e besättningsman "Windy"

Pia i Holyhead

Race

Race II